Äntligen ett svar på alla inlägg

Samlar ett svar istället för att svara på var och en =)

Ja Inqah är alltså inte uppväxt med barn eller har någon erfarenhet av barn öht. Jag har väl inte direkt gjort ngt för att hon ska lita på dom, det kanske är ett problem i sig.
Idag kom samma flicka på besök och jag ville testa hunden och se om hon fattade galoppen sedan igår, och ja det va på så vis att hon inte hade kunnat komma åt tjejen oavsett. Idag uppvisade hon inga sånna tendenser.
Det är det som är lite obehagligt, att det ändras från dag till dag.
Jag funderar i flera banor, då bland annat att hon faktist tror att det är hon som bestämmer vem som ska in och ut och vart dom får röra sig i lägenheten, kollade igenom hennes tänder och det ser ut som om hon har flertalet hål, hon har åkt kana ganska mycket på siståne och jag funderar på om hon behöver tömma sina analsäckar.
Sen fysisk aktivitet då, jag tror att hon behöver få mer utlopp för sin energi än vad hon får idag, vara mer lös, eller på lina, tröna lite olika saker, dra lite vikter, bära väska osv.
Hur motionerar ni era DC´s, bådementalt och fysiskt?
Jag tror att det kan vara en kombination av alla dessa faktorer, jag hoppas att det är det iallafall då det är behandlingsbart och går att åtgärda. Visst, jag har svårt att lita på henne men jag är inte säker på att jag är redo att ge upp.

Vi lägger ner väldigt mycket tid på vardagslydnad under promenaderna och det gör ju att hon får använda hjärnan. Vi är ute och går på olika underlag som skogen, åkern, stranden och även här får hon använda hjärnan. Vi kör även backträning någon/några gånger i veckan, går balansgång på stenar, bänkar, träd som ligger på marken eller vad vi hittar.

Vi leker med Aji typ brottas, leker "ta fatt" och kampar med henne.

Vi simmar med Aji några gånger i månaden och hon leker med hundar någon/några gånger i veckan. Aji har ju även sina spel som vi tar till ibland när vi är inomhus.

Vi åker ofta till ett ställe där det finns en jättestor hage som är inhägnad där hon får springa lös. Vi har spårat någon gång med henne men det har tyvärr inte blivit så mycket mer med det.

Vi försöker variera aktiviteterna så hon får träna balans, koordination, motion och stärka sin muskulatur samt använda hjärnan då blir det roligare för både henne och oss. Det är viktigt att Aji tycker att aktiviteterna är roliga annars är det meningslöst.

Aji gillar även de dagar då det blir mindre aktivitet och vi bara går en liten promenad sen in och mysa igen. Om vi är sjuka så klättrar hon inte på väggarna!

Vi har börjat träna med klövjeväskan och kommer eventuellt börja träna drag weight sen när hon har blivit röntgad.

Att lägga spår, gömma leksaker etc är ju den bästa aktiveringen för hjärnan. Lydnadsträning kan inte mäta sig med att gå ett spår på 20 minuter. Sen får man inte glömma att leka massor med sin hund också. En kombination är alltid bra. Om man har ngt problem med sin hund som inte är ett resultat av överstimulering hade jag aktiverat extra mkt så hunden mest vill sova när folk ska komma över. Du kan även börja låta barnen ge godis till henne eller favvoleksaken. Om det går, ha en korg/påse med sånt h9n gillar utanför dörren som barnen kan ta med in. Då börjar hon associera dem med ngt positivt.

Hur du ska gå tillväga med barnen tänker jag inte gå in på, dels för att jag inte känner dig hunden eller dina barn och för att jag är ingen expert inom det området... jag hade om jag va du kontaktat en specialist för just det området,,,
ganska vanskligt att sitta på ett forum och spekulera vad man ska göra när det finns andras liv man leker med...
men som när det kommer till stimulans håller jag med föregående talare

en hund oppfører seg ikke aggresivt mot barn fordi den er understimulert??

altså... smerter pga noe fysisk kan kanskje være noe av grunnen, men allikevel... høres litt ut som om du prøver å finne en unskyldning for adferden, og det kan fort bli skummelt om denne hunden faktisk har et slags adferdsproblem...

Få hunden skikkelig sjekka av både veterinær og adferdsspesialist!

hva skjer den dagen denne ungen gjør en eller annen "feil" bevegelse i nærheten av hunden, eller lignende? Er du trygg på at det ikke komme rtil å skje et "uhell"?

Joran skrev:

en hund oppfører seg ikke aggresivt mot barn fordi den er understimulert??

altså... smerter pga noe fysisk kan kanskje være noe av grunnen, men allikevel... høres litt ut som om du prøver å finne en unskyldning for adferden, og det kan fort bli skummelt om denne hunden faktisk har et slags adferdsproblem...

Få hunden skikkelig sjekka av både veterinær og adferdsspesialist!

hva skjer den dagen denne ungen gjør en eller annen "feil" bevegelse i nærheten av hunden, eller lignende? Er du trygg på at det ikke komme rtil å skje et "uhell"?

Jag har fått tag på Tony som ska vara super med just den delen gällande DC´s, han kanske kan tala om för mig om det är så att hon inte kan vara kvar.
Jag tror inte att jag försöker hitta en ursäkt utan mer en anledning som inte innefattar den problematik som människor tar till i första hand, dvs att hunden är sjuk och bör avlivas. Ibland är det väldigt lätt att ta till det istället för att inse att man själv inte erbjudit hunden det som den behöver för att fungera normalt.
Tills hon är kollad av både veterinär och av Tony kommer hon inte att få röra sig fritt bland varken mina barn eller andras. Hon får vara på sin plats i en annan del av huset.

Jag kommer inte att ta några chanser med henne, men jag vill vara säker på att faktum är att är ngt fel som varken jag eller annan ägare kan reda ut innan jag tar ett beslut åt något håll.
Det är ett stort djur och jag vägrar ta några chanser med någon levande individ, desamma gäller henne, hon bör få en chans att av professionell personal bli utvärderad innan ett slutgiltigt beslut tas.

OM hunden gör utfall mot tidigare kända barn för att den är understimulerad sitter man ju i skiten rejält dom dagar man INTE kan träna flera timmar med den :/
Sambon har ju en schäferblandis och han blir helt galen med för lite stimulans, men han blir då verkligen inte aggressiv, bara jävligt rastlös och stressig...

Vissa hundar kan ju agera ut pga smärta, men sen ska man ju faktiskt inte sticka under stolen med att det är mer än en dogo canario som avlivats pga liknande problematik som då haft med en svag mentalitet att göra.
Med en en så här skarp ras verkar det tyvärr kunna slå över fel på endel individer, vissa linjer värre än andra må hända, men det kan finnas extrema variationer i en och samma kull också. :/

Kanon du fått tag på hjälp iaf! Får hoppas ni kommer till bukt med problemet, oavsett vad nu lösningen må vara!
Håll oss uppdaterade om vad dom säger, hade varit intressant veta!

Om du har en hund som stimulerats så pass mycket att den är trött och vill sova kan ha annat att tänka på än att vakta. Sen förstår jag inte varför vissa tycker att bara för att hunden känner sig hotad av barn har den tappat sin berättighet att leva om det inte skett pga sjukdom, skada. Som om hundar automatiskt skulle förstå att man inte visar ngt mot barn. Denna hund hade ju inte ens vuxit upp med barn. Sen att den känner till barnet sen innan kan ju tyda på att barnet gjort ngt som får hunden osäker.

Barn är människor...små människor, i min värld måste självklart barn bete sej som dom "ska" runt hundar.
Men en hund som är aggressiv mot barn= precis lika illa som en hund som är aggressiv mot vuxna människor i min närhet och jag, personligen skulle inte ha kvar en hund över 50 kg med potential att döda en människa om den visade sej vara opålitlig bland folk.

Det är väl ingen som säger att barn ska kunna använda hundar som leksaker, men dom bör ju definitivt kunna vistas runt en normalt funtad hund utan att den ska försöka flyga på i min mening.

Eva skrev:

Barn är människor...små människor, i min värld måste självklart barn bete sej som dom "ska" runt hundar.
Men en hund som är aggressiv mot barn= precis lika illa som en hund som är aggressiv mot vuxna människor i min närhet och jag, personligen skulle inte ha kvar en hund över 50 kg med potential att döda en människa om den visade sej vara opålitlig bland folk.

Det är väl ingen som säger att barn ska kunna använda hundar som leksaker, men dom bör ju definitivt kunna vistas runt en normalt funtad hund utan att den ska försöka flyga på i min mening.

Tror du inte att det finns en möjlighet att du skulle vilja få hunden utvärderad innan du gjorde dig av med den oavsett storlek på hunden?
Om man har möjlighet att avgränsa hunden från barnen och kan få den utvärderad innan man tar ett slutgiltigt beslut, är inte det då ändå att ta sitt ansvar gentemot alla parter, barn, människorna runtomkring OCH hunden..?
Ja, Inqahs framtid här är oviss, men om jag inte kan ge henne det hon behöver så måste jag iaf veta att ngn annan kan det innan jag tar ett så stor beslut som gäller om hon ska omplaceras eller om andra mer avgörande utgångar bör vidtas för hennes och andras bästa.

det høres fornuftig ut og prate med tony og å ta en tur til veterinær, og å holde henne vekk fra barna til du finner en løsning


jeg er helt enig med eva. det har tidligere vært DCer som har blitt avlivd pga "uhell". dette er noe man bør ta alvorlig. og selv om en hund ikke er vant med barn, så bør de kunne oppføre seg normalt rundt dem, så lenge barna gjør det samme med hunden.


Håper du finner ut av det, og finner en løsning på problemet. Om du ikke gjør det ville jeg ikke omplassert. det blir jo på en måte det samme som å skyve problemet videre til noen andre..
Skjønner at dette er en veldig vanskelig situasjon også lykke til!!

Ja, den ær svår den.
Vi fick ju vår Ivana avlivad just på grund av detta.
Hon var en perfekt hund i alla andra henseenden och vi ælskade henne alla høgt.
Dær var aldrig något problem med våra egna barn, vi har 3, men hon tyckte inte om andra barn som kom på besøk.
Då kunde hon lyfta på læppen och visa tænder och æven morra lite.
Førsta gången var då en kompis till min yngsta tog en leksak och min dotter blev arg och skællde ot honom.
Då lyfte hon på læppen lite och åkte ut i trædgården med en gång.
Sedan den gången var hon alltid ute nær vi hade barn-besøk, vi vågade helt enkelt inte annat.
Alla barn på området visste att dom skulle banka på porten om dom ville in, så att jag kunde slæppa in dom.
Fast till sist vågade vi inte mer, man vet ju aldrig om något barn glømmer det. Och vad hænder då?
Hon har aldrig gjort direkt utfall och aldrig anfallit någon, men risken var helt enkelt før stor.
Vi vågade heller inte omplasera henne, man vet ju aldrig vad som hænder. Och samtidigt var vi rædda att hon ville ænda som
"omplaserings-hund", med många ægare på listan till sist som så många andra. Det hade inte varit rætt mot henne.

Jag tycker dock att du fått några bra tips.
Om ni har møjlihet att førsøka med experthjælp, och ær helt sækra på att ni kan undgå en olycka intil dess, tycker jag helt klart att
det ær vært ett førsøk.

Lycka till.

ge mig in i någon het diskussion med någon här på forumet och mitt svar riktar sig inte till någon personligen. Men jag tycker vissa svar är en del av den trend man nu för tiden känner av bland MÅNGA hundägare hos FLERA olika raser, nämligen - om hunden inte fungerar, sök fel på hunden, inte på dig själv som ägare och det liv du erbjuder hunden. Drar man in en skarp ras i hemmet med starka vaktegenskaper och sedan inte uppskattar egenskaperna som träder fram i vissa situationer och nästan verkar chockad och förvånad, då är det inte hunden det är fel på, då har man valt fel ras. Väljer man en ras så kan man inte plocka godbitarna ur rasens egenskaper och sedan slänga resten, man får allt på köpet och måste vara införstådd med detta och ha lösningar INNAN problemen uppstår så man kan hantera eventuella händelser om dom någonsin dyker upp. Att sedan avliva (för mig är det döda) och ta ifrån en fullt frisk individ dess liv bara för att man själv gjort misstaget att välja fel ras tycker jag är tråkigt. I dagens samhälle lever många i den naiva tron att alla raser går att göra till sällskapshundar som ska fungera smärtfritt i ett vanligt svenssonliv. Det tycker jag är fel. Det första man ska titta på när man vill införskaffa en hund är aktivitetsbehov och mentalitet, sist av allt utseende. Själv kommer jag fundera både en och två gånger innan jag eventuellt köper en DC. Det verkar inte idealiskt att äga en DC som gillar att vakta om man bor i lägenhet och har främmande barn som springer in och ut ur bostaden även fast det garanterat finns många ägare som lever på det viset och får det att fungera perfekt.

Jag håller med om mångt och mycket av föregående skribents inlägg. Däremot så anser jag inte att jag va blind för de egenskaper en så skarp ras som DC'n besitter. Hushållet här hemma kommer att finna vägar för att lösa saker så att Inqah inte behöver finna sig i situationer som kan vara farliga för henne eller omgivningen. Vårt sammarbete har förbättras enormt och vissa oroligheter kring Inqa's beteende är inte aktuella idag.
Jag hade inte självmant införskaffat en DC men hon kom på köpet med mannen jag valt att leva med och jag kommer att göra mitt yttersta för att hon sla kunna leva med oss till hon är grå och skrumpen :-)
Det går frammåt för oss iallafall och det är det viktigaste.
Det va längesedan jag va inne här..
All energi har koncentrerats på Inqah, barn, träning, utbildningar etc. Sen att det finns 2 barn att se efter gör inte vardagen trist på något sätt och vis *asg* Vi har händerna fulla här, och det är helt underbart!
Glad sommar på er allihop!

Ska säga att jag själv har 3 DC hemma och 1 Bulle samt 2 barn 8 resp 9 år gamla. det springer ungar/huliganer här hemma dagarna i ända och det fungerar hur bra som helst.
Hade även en Dogo Argentino i 11 år tillsammans med barnen utan minsta problem. det jag kan se som största skillnad inom DC kontra DA är att DA´n är en utpräglad jakthund medans DC´n är en utpräglad vakthund...
Dock så vaktade min DA oss lika mycket som våra DC gör idag. det vill säga mina hundar gör ingen något illa om nu inte någon vill oss illa. nåde den stackas saten
Den hunden som visar mest att den finns här hemma är vår Bulle hon är överallt och ska alltid vara först, störst bäst och vackrast.
Jag önskar dig all lycka att hitta den ras/den hund du söker att få dela ett liv tillsammans med.
Om jag hade möjligheten att få äga en DA igen skulle jag nog aldrig någonsin tacka nej, men dock är mitt liv så pass begränsat att jag ej har möjligheten att aktivera den på ett tillfredsställande sätt. DEN KRÄVER sin förare.
Mina DC`s är mycket lugnare och lättare att ha med sig i skogen etc etc...

// MVH Judith
Kennel Monoceros

Helt ärligt så vet jag faktiskt inte om jag tycker att det SKA kunna springa folk och ungar in och ut hur som helst då man har denna ras :/

Jag kan iaf säga att jag avlivar då inte i första taget en hund som är för skarp, då rasen i sej är skapt för att tillintetgöra vildhundar samt i princip inte släppa in nån annan än de som husfolket godkänner.

Då man skaffar denna ras, om man får en rastypisk individ så får man alltid ställa in sej på att den KAN bli väldigt skarp och du kanske inte KAN leva ditt liv precis som du hade levt det om du hade en labrador.

Vad som är jävligt synd är att uppfödare inte alltid är helt ärliga med "negativa" sidor hos rasen, eller hos individerna de avlar på.
I min mening bör alla som köper en DC veta vad det potentiellt kan bli för jycke även om uppfödare bedyrar att avelsdjuren är rena rama labradorerna...

Eva skrev:

Helt ärligt så vet jag faktiskt inte om jag tycker att det SKA kunna springa folk och ungar in och ut hur som helst då man har denna ras :/

Jag kan iaf säga att jag avlivar då inte i första taget en hund som är för skarp, då rasen i sej är skapt för att tillintetgöra vildhundar samt i princip inte släppa in nån annan än de som husfolket godkänner.

Då man skaffar denna ras, om man får en rastypisk individ så får man alltid ställa in sej på att den KAN bli väldigt skarp och du kanske inte KAN leva ditt liv precis som du hade levt det om du hade en labrador.

Vad som är jävligt synd är att uppfödare inte alltid är helt ärliga med "negativa" sidor hos rasen, eller hos individerna de avlar på.
I min mening bör alla som köper en DC veta vad det potentiellt kan bli för jycke även om uppfödare bedyrar att avelsdjuren är rena rama labradorerna...

Jag är ju lite inne på det spåret själv och det va det som jag menade med att finna lösningar på situationen. Tiken är mkt skarp och ibland är det svårt att läsa henne fullt ut. Hon kan tex anmärka på en situation där människor sitter ngnstans dom inte ska eller brukar och skälla till samtidigt som man ser att hon är uppmärksam/avvaktande och viftar på svansen. I dessa lägen är det svårt att veta hur hon kommer att reagera om vi går fram till ekipaget eller om dessa skulle närma sig oss.
Vi jobbar på hon o jag och idag är hennes utfall mkt bättre och vi har inte stött på ngn situation förutom hennes vaktande av saker som kräver akut jobb.