Utfall vid hundmöten

Tidigare har vi diskuterat lite om utfall i en annan tråd men jag tänkte att jag ville ta upp det igen. Kanske mer om hur situationerna kan se ut då hunden gör utfall vid hundmöten och vad man kan göra år problemet eller vad man nu vill ta upp.

När det gäller Aji så blev det lite kämpigt ett tag vid hundmöten, då hon har spänt upp sig, rest ragg, morrat/skällt och även har gjort utfall i koppel. Varje promenad blev mer en utmaning än behagliga eftersom man måste vara på sin vakt hela tiden, men vi bestämde oss för att möta situationen varje dag. Vardagen blir inte rolig om man ska börja gå omvägar under promenaden för att undvika konflikterna.

Jag tycker samtidigt att det är en utmaning och intressant att jobba med hundar med just denna problematik men man måste ha ett rejält tålamod.

Vi började med att möta hundar på avstånd. När vi såg att en hund kom mot oss gick vi åt sidan och försökte få kontakt med Aji och började leka med henne eller kampa med henne. När hunden hade passerat så gick vi vidare. När detta började fungera bättre och bättre så minskade vi avståndet och när den mötande hunden passerade tränade vi sitt med henne (det är ett enkelt kommando som hon kan) och belönade själva momentet och struntade i hunden som gick förbi. Nästa steg var att passera hunden på avstånd utan att stanna. Det är viktigt att tänka på att inte möta en hund rakt framifrån utan gå ut i en båge och passera.

Vi använde oss även av "skvallerträning" Det har också fungerat bra.

Vilken metod vi tar till av det jag har beskrivit ovan beror på hur Ajis reaktion är, om hon har hunnit reagera negativt innan vi har hunnit se hennes reaktion så väljer vi istället att gå lite åt sidan och tränar sitt, annars blir det för svårt. Om Aji har kommit upp i en nivå där hon är på väg att göra utfall då hjälper inte en köttbulle.

Det bor en hund i närheten av oss och de går igång på varandra direkt och blir helt vansinniga. Jag har pratat med ägaren och vi hinner inte se vem som startar dessa signaler. Vi har bytt telefonnummer och ska ta utmaningarna en dag och träna att mötas på anstånd, långt avstånd får det nog bli ha ha. Detta är inte särskilt kul när det sker! Jag har svårt för att hålla henne till och med Martin känner att det är ett tufft pass när det sker. Det bästa är att göra en härlig vurpa för då vänder sig Aji om och undrar vad jag håller på med. Tack och lov kommer hon av sig då.

När man tillrättavisar hunden och talar om att detta är inte ok ska det ju vara på ett sätt så att hunden förstår annars är det ju meningslöst. Sen hur man gör det finns det ju delade meningar om. Så länge man inte skadar sin hund och använder våld...

Tänk om det alltid skulle vara så här vid varje hundmöten, inte kul!

Idag kan vi passera i stort sätt alla hundar utan någon större reaktion, men det händer att hon reser ragg. Är glad att vi i lagt ner den tiden vi gjort och tränat så mycket. Vi tränar fortfarande, det går inte att slappna av och tro att resten det löser sig av sig själv. Om vi möter en hund på en smal trottoar så går vi över till andra sidan eller ut på gatan. Det som är så tråkigt är att en del eller ganska många hundägare har inte ett sunt förnuft i skallen och låter sin hund gå hur som helst sen ska ju hundarna alltid hälsa på varandra i koppel, jag blir tokig på sånt.

Vi märkte också att vi var tvungna att hela tiden vara steget före och se på hennes reaktion för att kunna bryta utfallet innan det sker. Metoderna och sättet vi har jobbat på låter kanske enkelt, men det gick bättre och gav snabbare resultat än vad vi hade förväntat oss. Det gäller att vara konsekvent till 100% och inte ge sig. Det tar mycket energi men det är en underbar känsla när träningen ger resultat. Det gäller ju även för oss som hundägare att vara avslappnade och inte gå runt och vara spända och nervösa under promenaden, inte alltid så lätt. Men det mycket i det. Vi försöker att alltid gå med ett slakt koppel under promenaden men har givetvis ett bra grepp. Aji kan reagera mer om kopplet är spänt vid hundmöten.

Det hela handlar nog om att ha ett bra och sunt ledarskap hela livet ut!

Hur ser era hundmöten ut? Har ni några andra tips på hur man går tillväga med att bryta ett utfall eller rättare sagt förebygga att det inte sker ett utfall?

jeg sleit veldig med utfall på min forrige hund. For å forebygge så vil jeg si at det er vitkig at hunden aldri får en negativ opplevelse med en fremmed hund, at fører alltid er rolig og behersket, at man tar tak i de første små tegn på denne type adferd.

For min hund var ikke avledning med godbit tilstrekkelig uansett, i begynnelsen. Jeg måtte sette krav.
Det jeg gjorde var å først kun ha passeringer på avstand. Da den andre hunden passerte hadde jeg min hund sittende på plass ved siden av meg, med kontakt. Det er veldig ofte (alltid?) kontakten som utløser adferden, så om hunden opprettholder kontakten med deg, så vil ikke utfallet komme. men dette krever at man har en god kontakt med hunden fra før, og at man klarer å korrigere hunden så fort den ser litt vekk, for deretter å rose masse når den tar kontakt med deg igjen. Og man må korrigere tilstrekkelig til at hunden tar deg seriøst, og hver enkelt kjenner jo sin hund best og vet hva som må til. Og man må sette hunden sin på plass tidlig nok, og la den sitte lenge nok, så den andre hunden er langt nok unna til at alt er greit.

Etter hvert som dette fungerte begynte vi å redusere avstanden litt. Når dette fungerte så begynte vi å gå forbi, men god avstand igjen, uten at hun satt ved siden av meg med kontakt, men jeg leste kroppspråket hennes, og korrigerte så fort hun busta/ble stiv i kroppspråket, stirra på den andre hunden. Og korrigeringa måtte være kraftig nok til at hun faktisk adlød og så vekk -> masse ros.

Når hunden først gjør utfall, så tror jeg det beste er å korrigere såpass at hunden virkelig skjønner at dette er IKKE lov, for så å finne roen igjen med en gang, og masjere fort videre. Ikke lage en stor greie ut av det, ikke bli stressa og redd. dette gjør det bare verre for hunden.

men avledning er selvfølgelig det beste når det fungerer, men som du sier, så er det da viktig og avlede før det er for seint.

det aller vitkigste tror jeg uansett er at vi som hundeførere ikke blir stressa og nervøse, at vi holder kobbelet slakt, og viser selvtillit. da kan hunden lettere stole på oss, og at vi tar kontroll over situasjonen.

Alle hunder er forkjellig. Som sagt, så måtte jeg virkelig sette krav og tydelige grenser til min hund, for hun var utrolig stri og vanskelig.

Ibland blir man dessutom lite förvånad...

Idag när vi var ute och gick så kom det en lös Amerikansk bulldog springande och ägaren var lååååååååångt borta.

Aji, löper nu och vi hade även med oss grannens hund som vi passar.

Man blev ju lite svettig, löptik i koppel och stor lös dominant ambulltik(som Aji träffat när hon var valp dock). Det var ju inte så mycket att göra...

Hundarna luktade på varandra och var förvånansvärt nog väldigt glada att träffas. Båda bjöd in till lek och visade inga hotfulla signaler alls. Efter några om och men dök ägaren till Ambullen upp och kallade in sin hund.

Slutet gott på det gamla året!

Jag hade stooora problem med utfall på Zombie, från 7 månaders ålder och uppåt.
Var alltid ett rent jävla helvete promenera honom och jag prövade nog ALLA trick i boken, han blev aldrig bra...bara mer eller mindre dålig.

Nu är han ju inte min hund och jag har inte bott med honom på 2 år, så jag vet inte riktigt hur det ser ut idag, då han är 6 år, men han har väl lugnat sej något iaf och det är inte ALLTID tokutfall vid varje hundmöte.

Kiwi har jag ett tvärtomproblem med, hon KAN väl göra utfall om den andra hunden gör det mot henne, men hon startar ingenting.
Däremot vägrar hon gå så fort man möter en hund....SUCK, hon saktar ner och ska sitta och stirra på hunden medan den går förbi...
Brukar ignorera och dra iväg henne ändå och det är ju inga större problem egentligen då hon faktiskt inte är aggressiv eller nåt.

Tycker även hon är bättre sen jag börjat gå med henne och Boris samtidigt, iom att han inte har någon som helst problematik, han bara reflekterar över hundarna och går sen.
Jag HOPPAS, peppar, peppar att det håller i sej med honom!
Har aldrig haft en hund som reagerat så otroligt positivt mot andra hundar,
varken aggression eller rädsla, han bara reflekterar över att dom finns där, rynkar pannan och kan skälla tillbaks lite om dom skäller mot honom, men han drar absolut inte i kopplet eller nånting..

Varghunden får ju frispel varenda gång han ser en hund, skriker rakt ut och bara ska dit...men han är Steves huvudbry och jag promenerar inte en meter med den där jävla vildbasingen haha