Vi var ute och promenerade i skogarna kring Svaneholms slott några mil utanför Malmö. Det började skymma och vi hörde konstiga ljud och såg rörelser längre fram inne bland träden.
Det visade sig att det var en förening som arrangerade en Halloweenfest mitt ute i skogen. Plötsligt dyker det upp stora vitklädda "spöken", svarta vampyrer med självlysande tänder, liksminkade folk med lyktor som bar på en stor kista.
Spökena på ett vanligt MH kändes ganska milda i jämförelse, kan även tillägga att de rörde sig ganska mycket och alla hade tillhyggen i händerna och lät ganska märkliga.
En klunga på 4-5 pers kom emot oss i mörkret. Vi kände att detta var ett perfekt tillfälle att verkligen se hur Aji reagerade. Aji tog ett par steg fram emot spökena, spände upp sig rejält och morrade dovt och visade tydligt att hit men inte längre. De stannade upp och vi började prata med dem och frågade om vi fick träna.
Aji var fortfarande på sin vakt och morrade när de kom närmre. Spökena började hoppa och låta. Aji fortsatte ett par steg mot dem med samma kroppshållning och ett ihållande morr. Vi tackade för hjälpen och gick vidare.
En stund senare träffade vi några spöken till. Denna gången hälsade vi glatt och bara passerade. Aji hörde direkt på vårt tonfall att detta inte var något hotfullt, tittade på dem, viftade på svansen och passerade. Direkt efter detta stod det en ensam liksminkad kvinna med levande ljus i händerna. Vi hälsade glatt igen och stannade till och frågade om vi fick träna igen. Hon viftade med armarna och skrockade högt. Vi sade till Aji att sitta vilket hon gjorde. Hon satt lugnt men var uppmärksam. Vi gick iväg och kvinnan fortsatte att skrika/skrocka högt bakom oss. Aji bara vände sig om och vi gick vidare.
Detta känns väldigt tryggt. Inget tecken på överslag och vansinnesutfall. Aji var stabil i situationen, visade ingen rädsla och var tydlig i sitt budskap till "spökena". Vi var lugna och hon var lugn samt att hon gjorde en bra avläsning av situationen.
En bra kväll!
Hem 
