Hur är era DC:s i olika situationer?

Som potentiellt blivande DC-köpare undrar jag lite kring hur en "genomsnittlig" DC reagerar i vissa situationer. Jag tänker främst på när det kommer fram lösa hundar av varierande storlekar, kön och ålder. Jag förstår att de flesta försvarar sig vid en attack från en annan hund, men jag är mer nyfiken hur det reageras vid andra hundars "snälla framfart". Är hundpromenaderna en ständig stress över att möta folk utan koppel och pli på sina hundar eller kan man vara någorlunda avslappnad när man är ute och går!?

Sen undrar jag även hur era DC:s är i barnfamiljer när barnen har med sig vänner hem?! Sätter de ingång stora vaktsignalerandet varje gång ett barn kommer på besök eller har de förmågan att sortera ut barn i leksituationer som mindre skrämmande?!

Upplever ni att det är någon skillnad på hanhund/tik i såna här situationer?

Med hopp om bra svar på mina frågor.


Lasse

Generellt är rasen väldigt ohomogen både till utseende och mentalitet.

Självklart finns det saker som de flesta DC:s har gemensamt, som att de ofta är lugna och stabila hundar utan större intresse för främmande personer.

Att säga hur en hel ras är med t.ex barn är omöjligt. Barn är ju individer och människor även de och man kan ju inte egentligen säga hur ens hund reagerar på alla människor man möter.

Jag har ju redan berättat om vad jag tänker om lösa hundar. Jag kan och vill aldrig ta en risk, hur liten den än är...och pga det tar jag allt som oftast omvägar eller ber ägaren koppla sin lösa hund om de har en sådan med sej.
Det råder ju faktiskt strikt ägaransvar och man ska inte ha sin hund lös om man inte har den under samma kontroll som då den är i koppel.

Vill man ha en hundras som går ihop med allt och alla och som kan släppas lös och leka med alla hundar man möter så tror jag definitivt inte att man ska köpa sej en DC.
Därmed inte sagt att det kanske finns DC:s som fungerar så, men de flesta gör det nog inte.

Könsmässigt tycker jag inte det är såna våldsamma skillnader egentligen, det är mer individbaserat tror jag...
En dominant tik ogillar ju allt som oftats både hanar och tikar, medan en dominant hane lägger sej ner och kryper för en annan tik medan en annan hane är tvärkört...

Man får nog vara väldigt försiktig med att säga att en hel ras är på ett visst sätt mentalt. Man formar ju sin egen hund och lär känna den med tiden också.
Men att säga att en DC är en perfekt familjehund som aldrig skulle morra mot ett barn oavsett situation, samt att det bara är hanar som är hundagressiva skulle ju kunna vara livsfarligt. På samma sätt som att Golden retriever enligt rykten ska vara den ras som biter flest barn, förmodligen isåfall pga den är uttalad som en perfekt familjehund. Men det är en HUND, ett djur och det får man ju aldrig för en sekund glömma, man kan inte säga till ett djur och få det att förstå på samma sätt som en människa.
Jag är ju själv uppvuxen på en kennel, och har alltså varit barn med en massa hundar omkring mej hela min uppväxt.
Både jag och mina kompisar fick ju lära oss hur vi skulle bete oss och inte bland hundarna, och det sattes lika höga krav på mej som på hundarna i princip.

Det är i grund och botten en utpräglad vakthund som har använts för att ta död på vildhundar och även till kamp under vissa tider.
Man bör ju vara medveten om vad som döljer sej i historien av rasen och vad som KAN poppa upp....

Sen med människor som är inom familjen och som är accepterade av familjen SKA det ju inte vara några problem.

Är det nåt jag värderar högt så är det att kunna lita på min hund, vet att det inte smäller när man minst anar...
Det är ju en spärr som endel hundar tyvärr saknar, och en hund som är benägen att markera mot mej eller en annan människa är ingenting jag vill ha hemma hos mej iaf...och definitivt inget jag skulle avla på.


Äh det är ett invecklat ämne som det ju knappt finns några svar på. Självklart kan ju var och en här svara för hur deras hundar beter sej, men det är ju inga garantier...

Precis som Eva säger så kan man inte generalisera en hel ras i varken dess beteende eller utseende...
Vi har haft fem olika DC´s och alla fem har varit den andra olik... Muck var väl den av dem alla som egentligen var
lättast på alla sätt och vis. Han gick ihop med de flesta hundar, hanar/tikar, valpar/vuxna. Barnen kunde klättra på
honom, leka med honom, springa runt och han tolererade det mesta. När han kände att det blev för mycket gick han undan.
Muck hade mycket vakt i sig ändå och var reserverad mot främlingar och han valde sjäv vilka han hälsade på. Muck visade
aldrig vakt om han inte ansåg det nödvändigt

Bosse som idag är 4 år kan vi ju inte säga mycket om hur han varit tidigare utan bara utgå ifrån hur han är idag. Vi har ju inte
haft honom som valp och vet inte heller särskilt mycket om omständigheterna kring hans uppväxt. Han fungerar med alla tikar och
kastrerade hanhundar men INTE andra hanar. I och med DCn´s storlek och styrka så undviker vi situationer där vi kan stöta på
lösa hundar så som i skog och mark. Däremot är han underbar med människor och barn, även han så som Muck tolerar barnlekar.

Kenzo är ju som sagt inte så gammal och vi vet ju inte hur han kommer att utvecklas med åren. I dagsläget så är allt fortfarande
en lek för honom, spelar ingen roll vilkenhund du möter så vill han leka. Vi har ännu inte sett några tendenser till hundaggression
om man så vill kalla det. Likaså är väl egentligen med barn, han vill gärna vara med och leka.. vilket barnen oftast inte vill då han
är väldigt stor och kanske inte den smidigaste Men han är än så länge väldigt lättsam att ha o göra med. Man kan ha honom
med överallt och även om en lös hund skulle komma springande skulle Kenzo i dagsläget inte utgöra något hot.

Likaså Maya är för ung för att uttala sig nämnvärt om. Hon är endast 6 månader och fortfarande kvar i valpstadiet. Men
hon är en väldigt öppen tjej och älskar allt och alla. Det bästa hon vet är att pussas....
Det ligger ju också mycket i våra händer att hjälpa våra hundar utvecklas på en sunt och hälsosamt sätt...

Hera kom till oss när hon var 9 månader och redan då märkte vi att hon hade en del "durer" för sig. Hon är en väldigt
osäker hund och agerar med aggression i för henne obehagliga situationer. Hon har en väldigt snäv integritet och hon tolerar
inte att andra hundar kommer innanför hennes radie. Det går bra att möta andra hundar, gå bredvid andra hundar men dem
får inte hälsa på henne.. varken hanar eller tikar. Hon har inga problem med barn men däremot är hon väldigt osäker
på andra vuxna människor och uppvisar ett väldigt hotfullt beteende. Heras framtid är idag oviss, hon kommer aldrig bli en
avelshund och hon är inte heller någon familjehund. Vi har försökt hitta ett annat hem åt henne men det är inte lätt att hitta
rätt person för henne i o med de problem som finns. Vi har konsulterat veterinärer som anser att avlivning vore det bästa
för henne. Vi ska göra en utredning på henne då vi misstänker att hormonella problem kan vara en bakomliggande orsak
till hennes agerande. Hon löper i tid och otid och däremellan är hon skendräktig. Men veterinärer vi pratat med tror att även om
en livmoderinflammation eller dylikt är orsaken och det åtgärdas kommer förmodligen beteendet kvarstå..

Så kontentan av detta är väl att ingen är den andre lik men att man ändå alltid ska ha i åtanke vad man har i änden på kopplet.
DC är precis som Eva säger i grund och botten en vakthund och har även sin storlek till fördel. Det är ju inga dvärgpudlar vi har hemma
och man måste vara medveten om att saker kan hända även med den "snällaste" av hundar.

Håller med dig Eva att allt är väldigt individuellt och att det är viktigt att ha med sig deras ursprung. Men det finns ju troligtvis drag av likheter som mynnar ut att i rasen Dogo canario.

Vi har haft med oss att vi har köpt en vakthund och med allt vad det innebär samt att vi dessutom fick veta i förväg att Aji var en tuff, självsäker och envis liten tjej. Det gäller att vara observant under uppväxten på vad det är man behöver jobba med med just sin hund. Vi vill att Aji ska fungera i samhället eftersom vi bor i ett område där vi möter bilar, stadsbussar, joggare, cyklister, permobiler, rollatorer, människor, barn osv. Vi har arbetat mycket med miljöträning och socialisering och det gäller att hålla träningen vid liv och inte sluta bara för att något fungerar.

Aji är 18 månader och har till stor del gått igenom spökåldern, könsmognad och skendräktighet (och det lär väl komma fler) I dessa perioder har Aji reagerat mer på saker och ting, under löpet ville hon dock bara mysa

Vi har inga egna barn men många av våra vänner har barn som Aji har socialiserats med sen hon var liten. Hon älskar barn och är jätteduktig, men vi får ibland hålla tillbaka henne lite med tanke på hennes klumpighet. Vi lämnar dock aldrig Aji ensam med barnen. De är alltid under uppsikt. Aji kan skilja på barn och vuxna, kommer ett barn springandes med armar och händer i luften kommer hennes "elefantöron" fram till skillnad på om en vuxen människa gör på samma sätt då reagerar hon direkt genom att bli uppmärksam och kan resa ragg framtill samt morra/skälla.

Min pappa knuffade Martin på skoj och då kom Aji direkt och ställde sig i mellan dem och visade att det här är inte ok trots att min pappa är bland det bästa som finns. Likaså var det när Martins kompis rörde sig hastigt mot mig och var högljudd då kom Aji direkt och ställde sig emellan oss och flyttade sig inte förrän jag sa att det var ok. Sen låg kompisen och Aji och mös i hennes säng. Hon gjorde inga utfall men visade tydligt med sitt kroppsspråk vad som gällde.

Aji är väldigt snabb att läsa av hotbilder och kan ändra sinnesstämning på en väldigt kort stund åt båda hållen.

Vi har haft ett par tuffa månader nu med hundmöten då Aji har spänt upp sig, rest ragg, morrat/skällt och även har gjort utfall i koppel. Varje promenad var i början en utmaning men vi bestämde oss för att möta situationen varje dag. Vi började möta hundar på avstånd och när en hund passerade oss tränade vi sitt, det är ett enkelt kommando som hon kan och belönade (massor) själva momentet istället och struntade i att där kom en hund. Sedan körde vi "skvallerträning" som innebär att när hon får syn på en hund på avstånd klickar man och hunden får godis, detta är i syfte av att det ska bli positivt i stället när hon ser en hund. Resultaten av detta blev att hon tittade på oss när den andra hunden passerade. Avgörandet av vilken "metod" vi tar till är hur Ajis reaktion är, om hon har hunnit reagera negativt innan vi har hunnit se hennes reaktion så väljer vi istället att gå lite åt sidan och tränar sitt, annars blir det för svårt. Om Aji har kommit upp i en nivå där hon är på väg att göra utfall då hjälper inte en köttbulle. Nu jobbar vi med att bara passera hunden genom att gå rakt förbi eller i ett u om det behövs. Aji reagerar på om kopplet är sträckt/spänt och det är något vi har fått jobba på. Att alltid ha ett löst hängande koppel, vara avslappnad men ändå beredd. Hmmm inte helt enkelt Det har varit tufft och vissa promenader har varit mer utmanande än behagliga, men idag kan vi passera nästan alla hundar utan någon större reaktion. Är glad att vi i lagt ner den tiden vi gjort och tränat så mycket. Vi tränar fortfarande, det går inte att slappna av och tro att resten det löser sig av sig själv. Det hela handlar nog om att ha ett bra och sunt ledarskap hela livet ut!

Aji har fyra kompisar som hon hälsar på i koppel, en flatte, en yorkshireterrier och en cavalier king charles och en staffe och tillsammans med dem är sååå tillgiven. Speciellt med yorkshireterriern Nisse som är lika gammal som Aji och de har träffats sedan de var små. Hon lägger sig på rygg och tramsar.

Lösa hundar på avstånd är oftast inga problem och om de springer emot oss inväntar hon hunden och kollar av dess kroppsspråk. Låter hon hunden komma fram så är det ingen säkerhet att det inte skulle kunna bli bråk, eftersom att Aji är i koppel. Om en lösspringandes hund kommer emot och och både jag och Martin är med så håller en av oss Aji och den andra ser till att den inte kommer fram till henne. Är man själv kan det bli lite klurigt...då får man göra precis så som Eva skrev.

Vi har hittat en skog där vi alltid är ensamma och har möjlighet att kunna ha Aji lös under en liten sträcka. Hon kommer på inkallning och vi kan träna kontaktövningar på ett annat sätt. Det är en härlig känsla att se sin hund springa lös i skogen. Dock är det bara i denna skog som vi har henne lös, ingen annanstans förutom inom inhägnade områden!

Aji är en dominant tik med ett stabilt psyke och vi är väldigt nöjda med henne. Aji har mycket vakt i sig och har en stark försvarsdrift och resursförsvar(mot hundar) vilket bland annat innebär att nget godis eller bollar tillsammans med andra hundar.

Dock har hon helt plötsligt börjat dela med sig av SINA pinnar hon hittar i hundrastgården till väl utvalda hundar. De senaste veckorna har hon lekt med några hundar där de faktiskt haft dragkamp och inbjudit till lek med nedfallna grenar. Vi är lite förvånade själva, men det känns positivt. Det är roligt att se henne tugga pinne tillsammans med en annan hund. Detta gäller dock hanhundar. Vi släpper henne inte lös med tikar.

Oj. nu kom det ett inlägg till under tiden som jag skrev. Håller med PerroELPasadas i vad som skrevs.

Detta är vår första DC och det ska bli spännande att se hur hon kommer vara som vuxen hund.

Känns ju som vi har lika uppfattningar iaf

Jag har funderat lite på det här med rasers historia och att man faktiskt måste ha förståelse för den och vad den kan innebära.
Vill man t.ex ha en hund som definitivt kommer funka att ha lös och kommer på inkallning, ska man kanske inte skaffa en vinthund som ju är en siktjagande hund och därför gärna sticker iväg om den ser en hare i horisonten och inte kunde bry sej mindre om 10 lydnadskurser och en husse/matte som står och gapar med fickan full av köttbullar.

Vill man inte ha en hund som skäller, kanske man inte ska skaffa sen en skällande fågelhund. Vill man inte ha en hund som går och bär på allt i tid och otid kanske man inte ska skaffa sen en hund av apporterande ras.

Vill man ha en hund som går perfekt ihop med alla hundar så är väl en hund med kamphundsbakrund t.ex amstaff eller pitbull inte att rekommendera.


Ja osv, osv.

Jag tycker på sätt och vis det är beklagligt om man försöker totalt glömma vad ens ras är skapt till en gång i tiden.
Även om det i endel människors ögon är negativt.

Jag har flera gånger fått frågor av folk, ja t.o.m Steve i början av vår relation, vad en Dogo canario har i ett civiliserat samhälle att göra?
En stor vakthund med mycket drifter och som oftast inte gillar andra hundar våldsamt...

Ptja...jag vet inte...vad svarar man på det?
Det är rasen jag brinner för iaf och jag vet ju vad jag har i kopplet, jag respekterar rasens historia och inser att den kan spegla sej i mina egna hundar mer eller mindre och det får jag vara beredd på.

Jag hade inte velat välja en "enklare" ras för allt i världen, jag tycker allt det positiva väger över alla gånger i världen!
Jag blir kär i Kiwi varenda promenad jag tar varenda dag, hon imponerar på mej med både sin fysik och sin mentalitet ofta...

Jag erkänner villigt alla dagar i veckan att jag haft hundraser som varit mycket enklare, till och med min Rottweiler var som en leksakshund i jämförelse kan jag tycka...

Nu låter det ju som om jag vill skrämma bort alla som är intresserade av rasen, vilket jag absolut inte vill

Jag vill bara att man ska vara beredd på det "värsta" och VETA vilka "problem" som faktiskt är rätt vanliga inom rasen och som inte har att göra med dålig mentalitet eller uppfostran, utan något som finns kodat i deras gener pga deras historia.

För är man beredd på vad man KAN få så kommer allt annat att kännas jäkligt enkelt Samtidigt som man inte blir besviken om ens hund faktiskt inte går ihop med allt och alla.

Sen måste man ju vara beredd på att lägga ner ett sjujäkla jobb själv, för det är ändå du som formar din egen hund och vänjer den med vad som finns i ditt liv.

Ja menar mina hundar är ju tvärsäkra i folksamlingar i storstan och åker spårvagn som om dom aldrig gjort annat och stressar inte upp sej för särskilt mycket (om nåt).
Men jag tror inte man kan ta vilken DC som helst och släpa in till Nordstan i GBG utan att dom reagerar....

Kan bara hålla med ovanstående, man måste vara medveten om VAD man köper. Däremot kan jag ju oxå säga av erfarenhet att även tuffa hundar som uppfostras ´& har bra ledarskap kan funka ihop- fast tror detta gäller inom egna flocken mest.

Helt korrekt Niklas!

Zombie är ju inte direkt en hund som funkar med främmande hundar, i synnerhet inte hanar.

MEN, vi hade en vuxen hanhund i flocken då vi skaffade honom och dom levde vid varandras sida i 3 års tid tills den andra hanhunden trillade av pinn.
Det funkade ENBART för att vi var "on top of them" hela tiden, Zombie visste att det inte var accepterat att ge sej på nån i vår flock helt enkelt.

Samma på den tiden jag hade min pitbull, en gameavlad, ettrig liten sak som svarade upp för kung och fosterland om någon tittade snett på henne i vanliga fall.
Men då min dåvarande sambos syster hade en bullterrier-tik hon träffade rätt ofta vande dom sej att vara i samma rum avslappnat utan tjorv.

Så inom flocken ska det ju absolut funka om man har orken och motivationen att få det att funka

Tack för alla svar.. uppskattar att ni tar er tid..

Vill bara poängtera att även jag förstår att DC-s liksom alla hundraser består av olika individer och att det aldrig finns några garantier för någonting..

That being said så var det intressant att läsa era beskrivningar och reflektioner kring min fråga..

tack..

Eva skrev:

Nu låter det ju som om jag vill skrämma bort alla som är intresserade av rasen, vilket jag absolut inte vill

Jag vill bara att man ska vara beredd på det "värsta" och VETA vilka "problem" som faktiskt är rätt vanliga inom rasen och som inte har att göra med dålig mentalitet eller uppfostran, utan något som finns kodat i deras gener pga deras historia.

För är man beredd på vad man KAN få så kommer allt annat att kännas jäkligt enkelt Samtidigt som man inte blir besviken om ens hund faktiskt inte går ihop med allt och alla.

Jag vill nog faktiskt skrämma folk lite. Jag vill att folk ska vara 100% säkra på att det är en DC man vill ha och göra precis som Lasse(GarlandGrissom) och träffa så många DC:s som möjligt i olika miljöer och hos olika människor innan man bestämmer sig.

En del tittar på bilder, läser en rasstandard och köper en canario. Kanske till och med importerar utan att egentligen träffat någon DC i verkligheten.

Jag vill inte att vår ras ska bli en "blocketras" som hamnar till försäljning när den börjar bli könsmogen.

Vi har i mina ögon världens mest underbara hund som fungerar bra i den miljön vi lever i, men vi måste alltid vara steget före eller kanske två steg ibland...vi har inte fått detta gratis.

Jajo, men skrämmas lät så otrevligt

Efter att ha levt med rasen i ett gäng år och efter att också ha levt med en hel del andra raser så är jag ju väl medveten om att det inte alltid är en enkel hund och det tycker jag ju verkligen folk ska veta.
Annars blir ju konsekvenserna som du säger inte så trevliga...

case skrev:

Eva skrev:

Nu låter det ju som om jag vill skrämma bort alla som är intresserade av rasen, vilket jag absolut inte vill

Jag vill bara att man ska vara beredd på det "värsta" och VETA vilka "problem" som faktiskt är rätt vanliga inom rasen och som inte har att göra med dålig mentalitet eller uppfostran, utan något som finns kodat i deras gener pga deras historia.

För är man beredd på vad man KAN få så kommer allt annat att kännas jäkligt enkelt Samtidigt som man inte blir besviken om ens hund faktiskt inte går ihop med allt och alla.

Jag vill nog faktiskt skrämma folk lite. Jag vill att folk ska vara 100% säkra på att det är en DC man vill ha och göra precis som Lasse(GarlandGrissom) och träffa så många DC:s som möjligt i olika miljöer och hos olika människor innan man bestämmer sig.

En del tittar på bilder, läser en rasstandard och köper en canario. Kanske till och med importerar utan att egentligen träffat någon DC i verkligheten.

Jag vill inte att vår ras ska bli en "blocketras" som hamnar till försäljning när den börjar bli könsmogen.

Vi har i mina ögon världens mest underbara hund som fungerar bra i den miljön vi lever i, men vi måste alltid vara steget före eller kanske två steg ibland...vi har inte fått detta gratis.

Extremt vettigt sagt, håller helt med!!

Det här med barn... Som jag nämnde tidigare älskar Aji barn och är superduktig tillsammans med dem. Hon har träffat barn i olika åldrar och den minsta är 7 månader.

Vi har lärt och visat Aji hur hon ska vara tillsammans med barn, men det är viktigt att vi respektera Aji när hon visar att hon är trött och vill vara ifred.

Det är lika viktigt att lära barnet hur han/hon ska umgås med hunden!!! Hunden är ingen leksak!!!

Skal innrømme at jeg bare har skummet lett igjennom, og det kan godt hende at det jeg skriver er skrevet både bedre og tidligere

Det er jo skrevet utrolig mye bra tidligere her, også ønsker jeg bare å si noe om hvordan jeg reagerer om jeg møter løse under med min DC. Jeg går selv i front og jager den møtende hunden, uansett om eier er tilstede eller ikke, jeg lar det ikke være opp til hunden selv. Jeg tror det er svært viktig at valper/unghunder blir skyddet får potensielle situasjoner som kan fremme hundeaggresjon, og det er viktig for hunden å vite at jeg som fører kan håndtere situasjonen.

Er det en eier i nærheten, så sier jeg med en gang at de får kople/ ta vekk hunden, uansett om den er "snill" eller ikke. Jeg vil bestemme selv hvilke hunder min valp/unghund skal omgåes med. det er så alt for mange som anser sin egen hund som "snill", mens den har signaler på det absolutt motsatte når den går i mot min hund.

Når det kommer til barn har alle våre hunder gått veldig bra sammen med alt av barn, men det er klart at vi "instruerer" barna i hvordan de skal oppføre seg med hundene. Vi lar f.eks ikke barn gå bort til våre hunder når de ligger i senga si, står i bur, sover, spiser osv. Barn og hund blir i grunnen mest på hundens premisser her hos oss. Jeg korrigerer heller ikke knurring med voldsomme barn, jeg skjermer hunden, og er glad for at jeg har en hund som sier i fra når den synes det blir for mye.
for meg er det viktig å ikke fjerne det "verbale", jeg ønsker at det kommer før et eventuellt bitt om hunden blir presset.

Jeg tror at hunder, uansett rase og type, vil fungere fint med barn om tilnærmingen er riktig for individet. DC's og andre hunder derimot er jeg ekstremt forsiktig med! Våre hunder har "sin" flokk som de leker med, alle andre hunder holder vi på avstand. Valper får selvfølgelig hilse på voksne, stabile og trygge individer, men de blir NØYE selektert av oss. Det holder ikke for meg at en eier omtaler sin hund som "snill".

Vi var på flyplassen her for en uke siden og skulle levere to av valpene og da oppstod det en typisk situasjon. Det kom en eier med en schnauser-lignende sak som lurte på om hundene kunne hilse. Hun påberopte seg at hennes hund var kjempesnill. Det jeg så var en hanhund med helt stiv og løftet hale, som bare logret på tuppen. Den stirret stivt på valpen og strammet og hevet skulderpartiet.("Snill" my ass!) Jeg takket pent og høflig nei til hilsing, og er glad for å ha avverget en eventuell negativ situasjon for en av våre valper.

Er man villig til å legge tid og kjærlighet i en DC, så får man verdens beste hund, også med barn, men det er absolutt ikke en hund til å ha "løs i parken".

Følger ellers på de andre her med at det er superviktig å vite hva man faktisk kjøper, og sette seg inn i både historikk, mentalitet og helse

Lykke til!

Här är en annan situation.

Under promenaden i morse blev jag och Aji stoppade av ett vänligt par som undrade vad Aji var för ras. De frågade om de fick klappa henne. Absolut sa jag. Aji accepterade detta och viftade till och med lite på svansen trots att hon inte träffat dem förut.

De fortsatte att ställa frågor som var ganska relevanta, de verkade "hundintresserade".

Plötsligt slänger mannen fram ett papper i handen på mig och säger varsågod. Jag såg att det var Jehovas infoblad och jag tackade nej, varpå de sade till mig att jag kunde lämna det till en vän eller på min arbetsplats. Nej svarade jag och började gå därifrån. De gav sig inte jag blev lite irriterade och höjde rösten lite och frågade vad det är som de inte förstod.

Aji reagerade direkt när jag höjde rösten, spänade upp sig och morrade så att marken vibrerade och tog ett steg mot de två personerna och morrade igen.

De gick raskt därifrån...

Detta gjorde hon väldigt snyggt och på ett stabilt och korrekt vis utifrån hur en DC ska vara.

Stort tack till er alla - era beskrivningar underlättar för ett framtida beslut huruvida det blir en DC eller någon annan ras när vi väl köper hund.

Lasse

Hej igen alla vænliga sjælar vi haft att gøra med (ja, jag ær i Norge nu) hær inom DC-værlden..

Den hær diskussionstråden var vældigt bra på det sættet att vi nog efter vissa beskrivningar kænde att vi hoppar till en annan ras (Cane Corso).. Case har jag redan berættat det før..

Flera av er har sjælva sagt det - man ska veta vad man køper och en DC passar inte før alla osv.. Och æven om jag tycker att DC ær OERHØRT vackra, læckra och imponerande hundar på många sætt så tror jag att vi finner dem før "vaktiga" och opålitliga i relation till framspringande løsa hundar.. Har tidigare haft en amstaff med hanilska som delproblematik och det ær ingen period i mitt liv jag ønskar upprepa..

Men, jag kænner att jag med familj blivit mycket væl emottagen hær i DC-værlden och det var vældigt intressant att få bekanta mig lite mer med dessa underbara hundar och dess ægare..

Jag kommer antagligen vara kvar hær som medlem ett tag till før att sen avregistrera mig med tiden..

Ha det fint alla och tack æn en gång..

men har ikke en CC mye av de samme egenskapene som DCen har?

jeg kjenner ikke til CC så godt, men har jo inntrykk av at det også er en vaktsom hund, som egentlig er ganske lik DC mentalt.

Jo enligt vad jag upplevt efter att ha hälsat på några CCs så har de liknande egenskaper som DCn men i lindrigare skala och det passar mig bättre.

Kan ju inte byta till pudel eller golden retriever med den hundsmak jag har

garland_grissom skrev:

Jo enligt vad jag upplevt efter att ha hälsat på några CCs så har de liknande egenskaper som DCn men i lindrigare skala och det passar mig bättre.

Kan ju inte byta till pudel eller golden retriever med den hundsmak jag har

och jag skulle säga precis tvärt om, dom CC´s jag har träffat har mycket mera arbetsnarkomani är mina DC samt mycket mera skärpa...

Jag kan ju inte påstå att vad någon annan har upplevt är fel men min högst personliga tolkning vid en jämförelse mellan dessa raser är att CCn har mer arbetsnarkomani (lätt negativt ordval dock) än DCn men att skärpan är flera pinnhål under DC:n men det beror naturligtvis också på vilka linjer man kikar på inom raserna. De CCs samt ägare jag träffat tillhör såvitt jag förstått saken några från CC-Sveriges toppskikt och det är också från deras linjer jag har för avsikt att köpa en hund.

De CC:s jag träffat har alla varit ganska tjuriga mot andra hundar(förutom en som var ganska vek och undergiven). De har dock varit öppna mot människor.

De har väl generellt mer motor än en DC och är mer utav en brukshund med allt vad det innebär.

Sen är det väl skillnad på om man importerar en corso från Italien efter hårt arbetande och skarpare linjer än en väl socialiserad, utställningstränad familjeCC.

Skillnad från individ till individ samt skillnad mellan linjer.

Kan inte mycket om CC men vet att det finns skarp vakt, hundaggression och många väldigt trevliga hundar, precis som hos DC:n.

Jeg hadde jo en CC en periode. Nå kan det jo hende det er forskjell på importer direkte fra gamle linjer i Italia, som jeg hadde, og evt oppdrett her oppe i nord... Sosialiserte foreldredyr er jo langt mer vanlig her oppe.

Historisk sett er jo DC en vakthund, mens CC opprinnelig har blitt brukt som forsvarshund i krig, hvilket vil si som forsvarer av fører. Min gamle CC var ikke opptatt av så mye annet enn å passe på meg. Hun fungerte toppers så lenge jeg var "trygg". Hun begynte vakten av meg i en alder av 3 måneder.

Jeg pleier å omtale CC'n som "DC'ns fetter fra Italia" Det er mye av det samme, men oppdretter kan jo ha selektert vekk mye av det "gamle" forsvaret og man får en langt roligere hund enn den opprinnelige.

Håper dere blir fornøyd, jeg savner Corsoen min jeg

En link til kennelen der Kalina er fra;

http://www.canecorsoitalia.com/

tack case och bente..

uppskattar era tankar och rader om detta..

Jag kænner mig ganska sæker i mitt val så det kænns vældigt bra..

Kænns som att æmnet ær lite uttømt nu!?

Ha det fint alla

// Lasse